psychohead

Jag har kommit underfund med att det är mitt öde att sånt här skit ska hända mig. De e dock lite motsägelsefullt av mig o prata öde o sånt för egentligen tror jag inte alls på ödet. För mig e ödet nåt som nån filosofisk gubbjävel kom på för flera hundra år sen o sen började de användas av folk för o skrämma upp annat folk o så var bollen i rullning. Men trots detta känns det bättre att kunna skylla på ödet, eller egentligen känns det bättre o kunna skylla på något som inte e mig själv för en gångs skull.
Jag känner mig klart mer tillfreds nu iaf när jag väl funderat o försökt bena ut skiten. De e ju trots allt inte jag som gjort fel. Visserligen suger de fortfarande asiatisk elefantpung men eftersom jag inte kan göra ett jävla piss åt det gäller det bara att försöka göra nåt annat o sen tänka att jag fortfarande e klart bäst i världen. Livet går inte under bara för att de här har hänt, men det gäller o lära sig av läxan att det inte går att lita på en enda jävel.

För övrigt så e det en förbannad tur att jag bor vid ändhållplatsen på min buss från jobbet för annars hade jag fortfarande varit kvar sovandes på den bussen nu.

Jag vill ha Bankers i Dublin nu...