psychohead

Känslan jag visste skulle komma har börjat krypa sig in under skinnet på mig redan, började känna av den redan ett par timmar sen men har lyckats att tvinga den tillbaka där den hör hemma. Men nu klarade jag de inte längre. Den har sprängt sig fram o in i huvudet och mal på så där som bara den absolut jobbigaste huvudvärken kan göra. Den som gör att man hela tiden försöker tänka på något annat men det går inte utan skiten finns allra längst fram hur man än gör för att tvinga bort den. Kände redan tendenser av den i natt innan jag skulle somna men som tur var så somnade jag o den med mig. Jag sitter nu o försöker sätta ord på den, hur jag ska beskriva hur jag känner med ord. Tror inte det går, det enda som går e att beskriva hur den mal i min skalle. Jag vill inget hellre än att den här dagen, den här månaden, den här jävla årstiden ska ta slut för då har det gått ett tag och min hjärna har förhoppningsvis förstått att jag verkligen måste gå vidare i mitt liv o i mina tankar. Måste måste måste måste. De e bara så att behandlar folk mig på ett sätt så gör jag detsamma mot dem. Jag har försökt leva så men inte gjort det på ett bra sätt så nu ska det bli ändring, iaf åt ena hållet.

Jag e nog för lättlurad och dum i huvudet för o förstå och fatta mycket bättre tyvärr...