psychohead

Under hela gårdagen gick jag o va halvseg o bakis, vilket egentligen inte e nåt ovanligt när de e söndag men jag hade hela dan en gnagande känsla eller oro i kroppen som inte ville släppa helt. På kvällen sen kom den tillbaka igen och den gången med stormsteg. Jag visste hela tiden va de va oxå men de går inte o komma undan den tyvärr. Diskuterade de o en massa annat me tessan på msn innan dess och trodde därmed att jag skulle slippa skiten sen på kvällen men de gjorde jag inte. Idag känns de lite bättre men de kanske beror på att jag e på jobbet o måste tänka på annat och har inte tid o tänka på de jobbiga just nu. Jag hoppas jag slipper den ikväll me. De e så jobbigt när den kommer för man kan känna redan tidigt att den kommer att slå till senare men man vet aldrig riktigt när. De kan va nån liten skitgrej man ser på tv eller hör på radion eller vad som helst som e den där förlösande faktorn och gör att man känner sig som skit sen resten av dagen. Man känner hur känslan och tankarna bara kryper runt i kroppen för att sen pressa sig ut bara för att göra min dag till ett helvete. Jag vet precis varför jag känner så, jag vet precis allt om de men ändå kan jag inte göra ett skit åt saken. Känslor som finns inom mig hela tiden trots att jag försökt utrota dem hur länge som helst, men som jävla iglar finns de kvar vad jag än gör. Vet inte vad jag ska göra, eller jag vet vad som skulle kunna göra de bra men de e ouppnåeligt tyvärr, de går bara inte. Skulle göra vad som helst men de går inte...

Hade tänkt komma i säng i någorlunda tid igår men de gick ju inte som vanligt, de e jävligt skumt att under hela förra veckan så var de fredagen som jag somnade som tidigast, då somna jag runt tio. Varför just fredag som e den enda dagen då jag var ledig dan efter overkligen kunde va uppe sent me gott samvete. Faan jag e nog rätt störd helt enkelt, men de e ju inge nytt.

Vill ha nån o gå med på öl o whiskeyfestivalen här i sthlm ju, men ingen verkar kunna tyvärr. Fuck!!