psychohead

Jag var glad ett tag i söndags sen har veckan bara falit ihop totalt o bara vara skit. Trodde allt var på väg åt rätt håll nu men jag hade fel som alltid. O inte blir de nån kryssning till helgen heller, det jag sett fram emot skitlänge. De e ju de enda som gör att man orkar med dagarna, att man har något att se fram emot. O vad finns de nu o se fram emot?inte ett jävla skit mer än Ed på söndag. Dessutom e ju julen snart här me, årets mest överskattade högtid som enligt mig kunde försvinna för alltid. Varför ska vi fira födseln av nån snickare som levde för flera tusen år sen?jag förstår inte de. Allt med julen kostar bara pengar o så e de kallt som faan, man mår helt enkelt dåligt konstant hela julen, jag hatar att de spelar julsånger i varje butik eller restaurant man e i, att de e julpyntat överallt att man förväntas köpa julklappar till folk som man inte ens gillar. O allt detta för nån skäggig fjant som levde i ett uland som vi inte ens har nån koppling till. Det enda han gjorde var att bygga grunden för massor med krig efter hans död. Men så fick han ju antagligen vad han förtjänade me.

Funderar på o gå ut o supa mig stenfull i helgen bara för o glömma allt för en stund, har ju ändå inget annat o göra. Men klaga på ni, kom på nåt bättre o göra för mig...

Önskar att nånting kunde hända, nåt som kunde göra mig glad igen, nåt som inte bara gör mig glad för en kort stund utan för en lång tid framöver.

Vill bort härifrån...

den låten e faktiskt väldigt vacker, o passar väldigt bra in vissa kvällar, som denna. Den och november rain e några låtar jag kan lyssna hur mycket som helst på när jag känner mig nere, vet egentligen inte varför jag lyssnar på dem för jag känner mig inte precis gladare av dem men på nåt sätt känns de lättare. Kanske e nån sorts undermedveten handling, jag vet inte för jag kan inget om sånt o jag vet inte om jag vill veta heller.

All you need is just a little patience...

Den här dagen har inte varit bra nånstans tyvärr o hela kvällen har varit skit. Vill inte börja fundera igen, vill verkligen inte de för då kommer jag inte kunna somna sen utan bara ligga o fundera. De går förhoppningsvis över imorrn men de e fortfarande massor me timmar kvar tills dess, alldeles för många o klockan bara tickar fram så en minut känns som ett år. Vill egentligen bara lägga mig i sängen o dra täcket över huvudet o somna in. Det började igår o egentligen vet jag inte om jag egentligen borde vara glad över de, men de har hänt alldeles för många gånger förut när de blivit skit av de hela, vill inte de ska bli så nu men jag känner på mig att jag hoppas för mycket, att jag går händelserna långt i förväg. När jag gör de blir de aldrig som jag vill o då blir jag lessen igen. Jag vet att jag inte borde tänka så men de går inte o tänka på nåt annat sätt, hur mycket jag än försöker. De e skit, skit skit skit. Skulle göra vad som helst...Jag e så jävla dum i huvudet. Vill ju verkligen inte tänka nu. Ändå kollar jag på mobilen varannan minut, som om de skulle hjälpa. Faan...

Idag när jag åkte hem från jobbet fick jag se en sak som gjorde mig irriterad. När man e på centralen o går genom gången mot tunnelbanan e de alltid förbannat mycket folk i rörelse och konstigt nog verkar ingen tänka på att det är ett av få ställen i sthlm där det i regel är vänstertrafik, så jävla mycket bönder kan det väl knappast vara som går där just vid den tidpunkten, eller? Men nog om de, när jag kom fram toll spärrarna tillsammans med ett par hundra till så står det en kärring o blockerar en av spärrarna genom att ha ställt sig helt ivägen och letar efter sitt kort så hon kan komma genom. Hur faan tänker man då egentligen? e det smart o stå o blockera en spärr bara för att man e puckad o inte vet var man har sitt kort eller?jag tycker inte det iaf o säkerligen inte de andra hundra som vill genom spärrarna den tiden. Ibland skäms man lite över o bo här i sthlm när det finns så mkt jävla idioter runt omkring men jag försöker intala mig att det måste vara turister som gör så, men sen kommer jag på att det är sällan turister har ett åkkort. Jaja detta tycker säkert en massa folk e ett jävla i-landsproblem och det kanske det e, men folk som vet hur det är under rusningstid e jag säker på skulle hålla med mig. Ni som bor ute på landet har inget o säga till om i de här fallet, vi sthlmare har alltid bråttom, så e det o kommer troligen alltid att vara så lev med det. Som man säger: ta seden dit man kommer.

Imorrn vid den här tiden e jag i Zagreb om allt vill sig väl och det hoppas jag att det vill. Ska bli spännande faktiskt även om det kanske e lite fel tidpunkt på året o åka men får man resan och boende gratis så varför inte. Ett nytt land e alltid kul o se.

Jag e sjukt trött idag, misstänker att det har o göra med att jag inatt sov alldeles för lite och läste alldeles för mkt. Så de e faan norrmännens fel som gett ut en bok av en författare som e så jävla bra. Typiskt Norge.

Jag vill flytta utomlands och det snart, målet e o flytta utomlands iaf innan jag e 29, Vill bort bort bort härifrån. Jag älskar Stockholm och allt som har med staden o göra men jag har inget som håller mig kvar riktigt o så vill jag prova o bo nån annanstans och då i en riktig stad o inte i en håla som Karlstad. Vill till Irland men vill helst inte åka ensam, vore skönt o ha nån med sig som man kan upptäcka landet med.
Frivilliga sökes! Glad utåtriktad kille/tjej under 30 sökes som vill flytta utomlands, gärna Irland eller Skottland, med mig. Du ska vara pratglad och öppen och ha sunda värderingar och gärna gilla fotboll, musik och publiv. Svar till Psychohead.

Nu ska jag titta på tv...

Jag har kommit underfund med en sak nu i helgen, iaf vill jag tro att jag gjort de. Om jag känner mig själv rätt vette faan om jag kommer tycka samma sak imorrn dock. Så jag tänkte jag ska försöka skriva de nu när jag ändå tycker så. I alla fall har jag kommit underfund med att de inte hjälper mig ett skit att tycka synd om mig själv, jag borde egentligen tycka synd om alla andra som inte förstår hur förbannat jävla bra jag e, hur mycket jag har att ge om man bara ger mig chansen. Förstår man inte de så har man antingen ganska kass smak eller så är man puckad i huvudet. Men de e klart, jag vet iaf en person som varken e de första eller de andra men som inte tycker de jag önskar att hon gjorde. Tyvärr finns det inget jag kan göra åt saken, mer än drömma mig tillbaka. Drömma om den tid då jag kände mig lycklig för första gången på länge, lyckligheten försvann dock ganska fort för mig och det är fortfarande jobbigt men jag försöker att inte tänka på de alltför mycket även om de e svårt.  Skulle vilja känna så igen nån gång.

E man dum eller allmänt onormal om man tänker för mycket på något som hände för länge sen och aldrig kommer igen?