psychohead

De e snart dags o lämna staden där jag haft min bostad de senaste fyra åren. Även om jag längtat hem som faan under dessa åren har jag haft en jävligt skön tid här, har träffat massor med folk jag kommer sakna. Jag har en förmåga, som ibland e positiv o ibland inte, att fästa mig lätt för folk. Oftast ytligt men ibland e det mer än så. Känns som jag kommer sakna en jävla massa folk härifrån men jag tror att de säkert är mer än hälften som kommer försvinna i huvudet inom bara ett par månader medans några kommer finnas kvar för livet. Så var det iaf när jag lämnade lumpen o gymnasiet mm. När jag skriver att många fastnar i huvudet mer än bara ytligt menar jag inte nåt skumt som du i din sjuka hjärna säkert kokar ihop just nu utan jag menar som kompisar. Visst kommer säkert några att finnas kvar för att det funnits känslor för dem men dessa har så gott som försvunnit nu, men minnena finns kvar iaf. Tror dock inte att de känner desamma nu. Men men. De finns iaf flera här jag verkligen vill hålla kontakten med och som jag tror jag kommer göra det med oxå. Sen finns det de som känts som de kommit mig nära men bara för en kortare period, typ ett år och som jag inte vet hur det kommer bli med. Jag har träffat så många fler här som känns mera som mig än mina kompisar hemma. De jag umgås med hemma e jag helt olika som, på gott o ont. Med de jag träffat här har jag upptäckt saker med mig själv som jag inte visste om, jag hoppas bara att dessa personer som gjort ett sjukt bra intryck på mig under dessa år kommer att försvinna från mitt liv nu när vi inte kommer kunna umgås lika ofta.

Flera har frågat mig nu om jag skulle vilja flytta tillbaka hit senare i livet o jag har alltid sagt nej men jag vet egentligen inte, Karlstad har ju sin charm me. Men Stockholm e mitt hem. Dessutom kommer säkert de flesta av de jag umgås med mest att flytta härifrån vilket gör att jag egentligen inte har nåt kvar här att åka hem till. Jag önskar att det fanns en anledning som känns som en sådan nu men som troligen inte kommer vara någon om ett par månader då det inte kommer vara detsamma. Kommer sakna min lägenhet tror jag dock.



Några dagar efter arvika har jag nu börjat komma i form igen o skulle inte banga för o åka iväg igen på festival. Arvika va iaf helt underbart även om vissa minnen kom fram som jag inte riktigt ville skulle göra. Som tur var spelade iaf inte Håkan för då hade de varit jobbigt. 


Jag ville en sak idag, o jag trodde i min dumma hjärna att det kunde vara något, men jag hade fel.